Hotel Nacional de Cuba med cafe och snabbmat för traktens ungdomar Hotel Nacional de Cuba med cafe och snabbmat för traktens ungdomar

Hotell National de Cuba

Enda anledningen till att vi hade bokat detta klassiskt fina Art Déco hotell, kanske det bästa i Havanna, var att vi hade läst att Fidel Castro hade bott där i slutet av 50-talet. Åtminstone hade han haft det som högkvarter ett tag efter revolutionen, innan han flyttade in i Havana Hilton, snart omdöpt till Habana Libre. Det var väldigt flott. Vi hade bokat det via resebyrån och då fått det billigare än om vi hade bokat det själva via internet. Vi upptäckte snart att husets historia var ännu vildare än vad vi hade föreställt oss.

 

Atmosfären andades 30-tal med gigantiska ljuskronor, mörka träslag och mässing. Ett hotell med anor. Med personal som höll upp dörren och hälsade oss välkomna. Men en närmare titt på dörrpersonalen fick oss att ana att hotellet genomgått en förvandling. För några ur personalen var definitivt inga kubaner. Snarare ryssar med stenhårda ansikten och snaggat hår. Tankarna gick direkt till en film med ryska gangsters som har pistolen dold under byxlinningen innanför den löshängande utanpåskjortan. Det finns bara två kategorier människor som har skjortan utanför: de lönnfeta och de som har en pistol innanför byxlinningen. Det kan finnas en tredje kategori också: de som nyss har ätit buffé.

Dörrvakterna log aldrig. En sak var klar: de skulle aldrig släppa in konkurrerande gangsters på det här hotellet. Detta sköter de själva.

 

Vi fick ett rum på 7:e våningen med utsikt över havet och Malecón. Eftersom vi såg att solen redan höll på att gå ner, så skyndade vi oss ut. Vi köpte med oss varsin kubansk öl från en närbelägen restaurang, eller, rättare sagt, enklare snabbmatställe, där traktens ungdomar satt och hängde. Sen gick vi ner till havet. Det hade redan kommit en del människor som satt och spelade gitarr, pratade och drack Rom i den vindstilla kvällen. Så vi satte oss på den låga, solvarma stenmuren som skiljer trottoaren från havet och sen bara njöt vi. Av lugnet, av stillheten, av tonerna från någon som hade med sig ett musikinstrument, av alla förälskade par som satt på muren och kramades, av alla som skrattade.

 

Vi såg den nedåtgående solen lysa upp de pastellfärgade husen och ge dem ett mjukt, varmt sken. Solen doppade sig sakta och försiktigt ner i havet. Solglittret bröts mot vattenytan och kastade sina regnbågsfärger mot husfasaderna.

 

Vårt hotell reste sig majestätiskt högt över alla andra, där uppe på kullen och vi såg dess stora, ljusa huskropp avteckna sig mot de mörka molnen på kvällshimlen. Tornen på hotellet var upplysta och man såg människor sitta på hotellets uteservering och äta och dricka drinkar. En svag karibisk musik hördes därifrån. Det var säkert dans i trädgården på baksidan. Förmodligen drack de Mojito och Daiquiri som är rombaserade och därmed Kubas nationaldrinkar.

 

Mörkret omslöt oss allt mer. Till sist var vi upplysta enbart av gatlyktor och strålkastare från de fåtaliga, förbipasserande bilarna. De gamla bilarna som rullade fram var i varierande skick. Många var väldigt slitna med spruckna framrutor, medan andra var renoverade med ny lack och glänsande kofångare. Ibland kom det någon ensam cyklist utan lyse.

 

Det var en väldigt varm, fuktig vindstilla kväll och längs Malecón hördes en del som spelade gitarr och sjöng. Däremot hördes inget sorl från någon pub eller restaurang, av den enkla anledningen att där inte fanns någon. De enda ljud som hördes var från de kubaner som var i närheten. Det saknades även reklamskyltar, så hamnpromenaden lystes upp naturligt, med mellanrum av mörker mellan gatlyktorna.

 

Det var lördagskväll, men vi såg ingen som var berusad eller störde någon annan genom att vara högljudd. Utan allt var stilla och lugnt hela natten igenom. En del vakter patrullerade och höll ordning. Vi satt kvar väldigt länge på den varma stenmuren och bara njöt.

 

Det var en underbar första kväll. Och det här var bara första kvällen av vår 3 veckor långa vistelse på Kuba.

 

Elegans från 1930-talet med kristallkronor, mässing och ek